Noelias Dop

Igår var det dags att döpa Noelia. Vi var på plats i Lundby Gamla Kyrka som ligger ca 10-15 min gång från Sannegårdshamnen där vi bor. Kyrkan är byggd på 1300-talet, och är en relativt liten, men väldigt fin kyrka.

På plats hade vi familj, vänner, och såklart gudmor och gudfar. Simon Jönsson är gudfar (vänster på bilden), och Linnéa Casteborn är Noelias gudmor (höger på bilden). Totalt var vi 56 personer på dopet, och efter gudstjänsten i kyrkan så åkte vi till Brämaregårdens församling där vi hyrt en lokal för att äta en bit mat tillsammans.

Klänningen Noelia hade på sig har gått i flera generationer i Alexandras släkt, och är 114 år gammal! Fruktansvärt vacker, och väldigt kul att föra den fina traditionen vidare 🙂

Noelia var lugn det mesta av dopet, men tyckte inte riktigt om att få vatten hällt över huvudet och grät lite då 🙂 På församlingshemmet åt vi smörgåstårta, pratade högljutt, och avslutade med lite tårta och kaffe.

Vi vill tacka alla som tog sig tid för att komma på dopet, och såklart för alla fina presenter som vi öppnade igår när vi kom hem efter att ha städat klart lokalen. Vi är väldigt nöjda med dagen, och tacksamma för att ha en så snäll bebis som var lugn och snäll under hela dagen.

Här är även en bild på den fantastiska tårtan som vi fick beställd till oss, och som var en jordgubbsmousse och vanilj sensation. Riktigt fin var den också 🙂

Vår förlossning – Del 2 av 2

2017-02-27

Denna dag skulle te sig lite annorlunda än en vanlig arbetsdag. Jag och ett par kollegor satt och arbetade med en större upphandling som vi började med redan på morgonen eftersom den skulle vara inlämnad 17.00 denna dag. Vi hade jobbat med den tidigare, men just idag skulle vi arbeta med formuleringar, prislistor, och att ladda upp allt i den potentiella kundens system som är lite extra jobb.

Alexandra skickade ett sms till mig strax före lunch och bad mig att ringa henne när jag hade möjlighet. Jag ringde henne 12:45, och då berättade hon att hon precis som för bara några dagar sedan fått värkar, och just nu gång med ca 10 minuters mellanrum. Hon hade pratat med vår barnmorska som sa att om det fortsatte så skulle vi återkomma till vår koordinator, och då eventuellt få åka upp till antenatalavdelningen på Östra Sjukhuset för observation och undersökning. Precis samma sak som vi gjort för ett par dagar sedan.

Dagen fortsatte med att jag arbetade vidare med upphandlingen, och när klockan var 15:16 kom det ett nytt sms..

-Jag har pratat med koordinatorn + barnmorskan och hon tyckte vi skulle åka upp till neonatalavdelningen igen. Ska jag packa lite grejer till dig eller vill du komma hem innan vi åker <3<3<3

Eftersom vi bara för några dagar sedan varit med om precis samma sak, så tänkte jag i mitt huvud att det även denna gång skulle bli samma utfall. Jag sa till Alexandra att jag kunde ta en spårvagn till Östra och möte henne där, men hon var snäll nog att komma och hämta mig.

Alexandra kom och hämtade mig klockan 16:40, och eftersom upphandlingen skulle vara inskickad 17:00 så satt jag med mina kollegor fram tills dess. När jag väl gick så sa jag till dem att “Det kommer vara precis som förra gången. Vi gör lite undersökningar, hon får en spruta, och vi är hemma till 21:00. Vi ses imorgon”. I efterhand kan man lugnt säga att jag hade fel. Jag skulle inte vara på jobbet på 2 veckor, och fått en bebis innan jag såg dem nästa gång 🙂

När vi kom upp till Östra Sjukhuset så genomgick vi samma procedur som senast. Bricanyl för att försöka stanna värkarna, CTG för att undersöka barnets puls, och ett par timmar väntan. När det visade sig att värkarna inte avtog som planerat så skrev de in oss på en förlossningsavdelning för vidare observation, för att se vad som händer med värkarna. Om de fortsätter så skulle vi alltså bli föräldrar, och om de avtar, och slutar så skulle vi få åka hem igen och invänta vårt planerade snitt.

Alexandra fick inte äta någonting eftersom om vi skulle få barn så är det kejsarsnitt som gäller eftersom Noelia låg i säte (huvudet nedåt), och hade dropp som sin mat. Men jag som pappa behöver fylla magen och åkte och slängde i mig en pizza för att så snabbt som möjligt kunna vara tillbaka.

Det visade sig att de ville behålla oss över natten för att värkarna som var på nedgång skulle undersökas vidare, och de inte vill skicka hem oss om de skulle öka igen med risk för att vattnet skulle gå. Det vill de helst inte att vattnet skall göra när du skall göra när barnet ligger i säte.

Vi spenderade kvällen med att kolla på serier för att fördriva tid, tills att vi somnade. Spända, nervösa, och förväntansfulla.


2017-02-28

Vi vaknar av att det kommer in en läkare och en barnmorska. Dom frågar om vår natt, som varit lugn, och Alexandras värkar har försvunnit. Dom gör sig mer eller mindre beredda på att säga att de skall skicka hem oss, och då kommer världens största värk för Alexandra som grinar illa. Då säger de istället att de kommer att boka en tid för kejsarsnitt, och att vi kommer att få vårt barn idag!!!!

Eftersom vi inte hade sagt till våra föräldrar att vi ens var på sjukhuset ringde vi nu dem och berättade att vi skulle föda barn idag. Alla blev såklart glada, väldigt nervösa, och väldigt tjatiga om att vi skulle skicka bilder… Men jag tror innerst inne att de mest såg fram emot att bli mor och far föräldrar då det är första barnbarnet på både min och Alexandras sida av familjen.

Vi fick besök av narkosläkare, olika barnmorskor, och instruktioner på hur Alexandra skulle duscha nu när det var planerat för kejsarsnitt.

Efter att jag fått frukost så duschade vi Alexandra i sprit från topp till tå, 2 gånger. Detta för att hon skulle vara ren och inte ha några bakterier som kan försvåra en läkande process efter genomförd operation.

Ungefär 12:45 hämtade de oss, och jag fick snabbt byta om till operationskläder innan vi kom till operationssalen. Väl där kopplade de in elektroder på Alexandra, gav instruktioner om vad som skulle hända under operationen, och satte mig vid Alexandra huvud för att finnas där som stöd.

Totalt var det 12 personer som tog hand om oss i rummet. Allt ifrån narkosläkare, kirurger, materialare, backup till alla, och säkert fler som jag glömmer. Jag fick instruktioner om att klappa pannan på Alexandra, säga snälla ord, och förbereda mig för en bebis. Om jag skulle börja må dåligt sa de att jag skulle säga till så fick jag lägga mig på golvet istället 🙂

När väl Alexandra fått ryggmärgsbedövning, och hon inte längre hade någon känsel från brösten och nedåt gick allt väldigt snabbt. Svårt att säga exakt, men jag skulle gissa på att det inte var mer än 5 minuter från snitt till de kom med vårt barn. Men det kan också ha varit de 5 längsta minuterna i mitt liv.

Det var en kort period inne i operationssalen som jag blev nervös. Och det var när de gett ryggmärgsbedövningen, och de väntade på att “det skulle bli varmt” för Alexandra. När hon väl sa att det blev varmt, då var det mycket bråttom att få henne från sittande till liggande, och då gick allting så fort. Och många personer drog i henne. Då blev jag nervös. Jag gillar inte läkare som gör saker snabbt, det förknippar jag med att något är fel. Men så var det såklart inte.

Under skälva snittet, och tills att de var klara så minns jag inte så mycket. 🙂 jag minns att Alexandra mådde lite illa från sprutan, men mycket mer än så och ljudet från metall som klickar emot metall från operationsinstrumenten minns jag inte.

När de kom upp med Noelia till oss så fick hon först vila en stund på Alexandras bröst. Jag fick min hand placerad på Noelias rumpa för att vara nära, och det tog inte många sekunder innan hon kissade mig i handen. Med många tårar i ögonen, och chocken av att vara nybliven förälder satt jag där med handen på hennes rumpa helt stilla för att inte göra något fel. Man får inga lektioner i hur man skall reagera som pappa när barnet kommer, och för mig var det så många känslor som kom ut i mina tårar som jag byggt på under de 7 månader och 12 dagar som jag vetat om att jag skulle bli pappa innan nu Noelia vilar i min hand. Det är den finaste stunden jag varit med om i mitt liv, och tror det finns få tillfällen som kommer att toppa det.

Efter ett litet tag var det dags för mig som pappa att klippa navelsträngen. Och ni som känner mig vet att jag tycker att “navlar” är väldigt äckliga, och jag hade haft lite fobi för att göra just detta. Men läkaren var bestämd och sa till mig att klippa den. Så sagt och gjort 🙂 Jag hade förväntat mig att den skulle vara “köttfärgad”, eller kanske mörk. Men den var vit/blå, och hade en seg & vidrig konsistens som lät riktigt äckligt när jag klippte genom den…

Eftersom Noelia var 23 dagar för tidigt född var det extra viktigt att hon skulle ligga hud mot hud den första tiden för att hon inte skall använda egen energi för att hålla sig varm, och istället lägga på sig vikt. Vi fick nu ligga på ett uppvak för att Alexandra skulle återfå sin känsel, och kunna lyfta båda benen innan vi skulle bli inskrivna på BB.

Jag kommer även att dela med mig av de första dagarna på BB, och hur det var att få komma hem med Noelia till vårt hem. Men det är en annan historia.

Anna Noelia
2017-02-28 13:47
47cm
2948 gr

/P & N

Faderskapsintyg

Idag var vi och skrev på ett faderskapsintyg för att jag skall bli pappa på pappret (hej 1700 talet), och jag lyckades självklart spilla ner blanketterna med kaffe när handläggaren var med..

Efter lite torkande, och när handläggaren hade skrivit ut nya papper så fyllde vi i dessa, och inom 5-10 arbetsdagar så är jag pappa på riktigt 🙂

De e najs!

Inom ett par dagar kommer jag även att lägga upp del 2 av min förlossningshistoria. Så kika in med jämna mellanrum för att inte missa den spännande upplösningen! 🙂

/ P & N

Vår förlossning – Del 1 av 2

2017-02-28, det är datumet Noelia föddes, och mitt och Alexandras liv förändrades för alltid. Jag skall berätta min berättelse om dagarna vi var på sjukhuset, och försöka få fram den känsla som skapades när vår dotter föddes.

Vi hade redan varit inne en gång på Neonatalavdelningen Östra Sjukhuset i Göteborg. Det var faktiskt mindre än en vecka tidigare, den 23/2 för att vara exakt. Detta är den första delen av vår förlossning som kunde ha inträffat redan 23/2, vilket hade varit 1 månad för tidigt.


Alexandra ringde mig på eftermiddagen och sa att hon hade haft värkar under dagen, och att förlossningskoordinatorn sagt åt oss att åka till neonatalavdelningen för att genomgå undersökningar av barnet och Alexandra. Jag var på jobbet, men fick snabbt ta mig till Östra sjukhuset för att möta upp Alexandra som redan kommit fram och satt sig i väntrummet.

På vägen till sjukhuset han jag få med mig godis läsk och tuggummi eftersom jag vill hålla min dam glad, och var mer eller mindre inställd på att barnet skulle komma idag.

Efter en kort väntan och en första undersökning av läkare så visade det sig att hennes livmoderhalstapp som borde vara 2,5 cm i längd var nere på
~1 cm. Om värkarna fortsätter i detta skede kommer med största sannorlikhet barnet att födas redan idag fick vi som besked!

Eftersom vi då var i gravidvecka 35 så ville varken läkarna eller vi att hon skulle komma redan nu. Så de gav Alexandra en spruta med Bricanyl för att avstanna värkarna, och få förhindra att vårt barn skulle födas idag. Om vi hade gått längre i graviditeten hade de inte försökt stanna födseln, men eftersom barnet växer och lägger på sig mycket nödvändigt fett de sista veckorna så vill man att barnet skall ligga kvar så länge som möjligt i magen.

Det visade sig vara effektivt, och både värkar och födseln sköts upp. Alexandra var på ett återbesök ett par dagar senare, och då var livmodern åter stängd. Nu återgick vi till ordinarie plan, vilket var ett planerat kejsarsnitt den 22/3.

Mina känslor var lite överallt denna dag. I mitt huvud skulle vi föda först om en månad på vårt planerade kejsarsnitt, och jag tror inte jag var mentalt förberedd på att det skulle kunna komma ett barn redan nu. Även fast jag på vägen till sjukhuset hade ställt in mig på att det skulle kunna komma ett barn under dagen. Så det var känslor lite överallt eftersom den senaste månaden pratade vi om att det mest är en jobbig väntan sista tiden och vi vill att barnet skall komma, men inte för tidigt såklart.

Allt gick bra denna dag, den skulle inte komma något barn, och vi blev hemskickade sent på kvällen. Men ganska snart visade det sig att detta skulle bli en kortvarig lösning…

Dagen efter gick vi Barabicu som vi bokat sedan innan för att få ett antagligen sista mysigt restaurangbesök bara vi 2. Detta är en bild på deras magiska “flash fried oysters” som båda vi älskar 🙂

 / P & N


Ursäkta vår frånvaro!

Det har varit mycket de senaste 2 veckorna både hemma och på jobbet för mig. Har haft lite svårt att komma till med skrivandet, men framöver skall det bli bättring.

Som utlovat kommer jag att lägga upp min berättelse om vår förlossning, och denna kommer att delas upp i ett par inlägg då det kommer att bli en hel del text 🙂 Första delen kommer att läggas upp under veckan, så kika in med jämna mellanrum för att se första delen.

Kommer även att lägga ut lite text om vad vi pysslat med den senaste tiden, och om jag får ihop tillräckligt med material lägga upp Noelias första danslektion inom kort.

Här är en video på när Alexandra får Noelia att le på video för första gången. Denna i fullängd till skillnad på den som ligger på hennes instagram sedan tidigare.

/ P & N

6 veckors kontrollen

Imorse var det dags för första besöket hos BVC där även en läkare medverkade. Hon genomförde en 6 veckors kontroll, och undersökte om Noelia lyfter huvudet, öppnar och stänger sina händer, svalget, ögonen, svarsleende, och svarsljud.

Vi gick igenom besiktningen utan anmärkningar, och Noelia är en välmående bebis som både följer sin viktkurva och utevecklas korrekt.

I helgen kommer jag att skriva och lägga ut min förlossningshistoria, och berätta om hur jag upplevde de dagar när Noelia föddes. Noelia föddes med ett akut men planerat kejsarsnitt. Men mer om det i kommande inlägg 🙂

Här är en bild från Sannegårdshamnen där vi bor efter besöket hos läkaren denna soliga morgon.

/P & N

Långa nätter och korta dagar

En sak jag som pappa känner av är att nu när de första 10 pappadagarna är utnyttjade, och jag är tillbaka 100% på jobbet, så får jag ganska lite tid med Noelia på veckodagarna. Jag jobbar 8.00-17.00, och har då ett fåtal timmar att både umgås med henne, och med Alexandra.

Som tur är så är det lite röda dagar nu framåt då det är påsk och 1:a maj som förlänger helgerna. Får se till att utnyttja de timmarna väl och hitta på något roligt med tjejerna där hemma 🙂

Den senaste veckan har vi haft en del jobbiga nätter nu när hennes mage fortsätter att utvecklas, och då får hon ont i magen. Oftast är det under natten som hon har lite mer besvär och ligger och “gnyr” i sängen. Det känns som att hon inte riktigt kommer till ro, och besväras av gaser och annat som finns i magen.

Vi har fått tips om att ge henne ersättning som sista mål på dagen innan hon skall sova för att det skall vara mildare emot magen, och kommer att testa det nu i ett par dagar för att se om hon mår bättre av det.

Vill även visa vad min pappa (Noelia´s farfar) har gjort nu när hon föddes. Det är mina föräldrars, och Alexandras föräldrars första barnbarn, så jag förstår att det känns speciellt! Min pappa beskrev det som “att få barnbarn, det är livets efterrätt”. Och det hoppas även jag att få uppleva när Noelia väl får barn 🙂

Vilken helg!

Ibland ställs man som småbarnsförälder inför situationer som gör att timmar, dagar, eller hela helger ändras utifrån hur ens bebis mår.

Igår var tanken att vi skulle gå till Lindholmen Street Food med farfar, men efter att ha sett den långa kö som ringlade i kvarteret för att ens komma in i lokalen, så valde vi att gå och äta på Gourmet Korv istället som ligger i närheten på Lindholmen.

Tanken senare på dagen var att spela in något annat klipp med Noelia, men hon fick väldigt ont i magen, och ville inte att vi skulle spela in något när hon inte kände sig 100% frisk. Dock kände hon att det var dags att ta tag i sommarformen nu när påsken är runt hörnet, och vi bjuder därför på hennes första träningsvideo som spelades in nu på morgonen!

Ikväll skall vi på söndagsmiddag hos Frida & Johan, och deras härliga barn Ivar och Estrid. Vi hoppas på att kistan inte rasar idag så att vi får lite gott i magen ikväll 🙂

/P & N

Wow! Tack!

Så tacksam för all possitiv feedback som getts nu när vi är igång!

Kommer i helgen att lägga ut en första video, så kika in på sidan mellan måltiderna för att hålla er uppdaterade! Liten teaser är att vi kommer att besöka Lindholmen Street Food 🙂

Vill även passa på att fråga er vad ni skulle tycka vore kul att se för typ av content här på sidan. Kommentera gärna om ni har förlsag, eller skicka ett mail till pierre@pappavloggen.se

Vi firar att det är fredag med en härlig bild från badet 🙂
/P & N

 

Välkommen till världen!!

Äntligen har vår efterlängtade bebis kommit, och äntligen har jag hittat tiden för att göra klart denna sida tillsammans med Patrik.

Noelia är idag 30 dagar ung, 52 cm, och väger 4025 gr. När hon föddes (2017-02-28) var hon 22 dagar för tidigt född, och räknas då som ett prematur barn. Hon vägde då 2948 gr och var 47 cm lång. Det är väldigt skönt att hon äter och växer bra, och inte har några bieffekter av att vara för tidigt född.

Tanken med denna sida är att den skall ge nära, kära, och delvis okända vänner en inblick i hur våra liv utvecklas nu när Noelia är född. Min tanke är inte att det kommer ett inlägg varje dag, men kanske några inlägg i veckan.

För er som är intresserade, håll er uppdaterade så kommer det kanske ett första klipp på oss under helgen. Tills vidare bjuder vi här på första bilen som togs förra helgen när vi var på Christie´s födelsedag 🙂

/ P & N